Historik

”Frösåker, en gammal sätesgård, härligt belägen vid en vik av Granfjärden där å rinner ut i Mälaren” skrev Grau år 1754. Om åkerbruk i förkristen tid med offer till Frö (Frej) vittnar namnet Frösåker och många fornminnen på moränhöjderna kring golfbanan, där vikingaskepp en gång seglade. Den förste kände ägaren, riddaren och riksrådet Magnus Johansson Ängel, skänkte år 1291 godset till kyrkan och det blev en av ärkebiskopens huvudgårdar. Efter reformationen kunde tyskättlingen Nils Larsson Cruus 1571 byta till sig Frösåker.

Det blev tre generationer Cruus, en hel rad friherrar Gyllenstierna och ett par generationer von Post som ägde gården. Efter obestånd vid sekelskiftet köptes Frösåker av patron Nils J Johansson och tillföll genom hans dotter tre generationer Ral, gårdens nuvarande ägare. Ruiner från den äldsta delen av gården ligger intill 3:ans green, och vid vägkröken i Salpeter-backen ligger ruiner efter en ladugård, där man på kunglig order av spillning framställde ammoniaksalter till krut. År 1578 drabbades gården av en svår brand och 1598 plundrades den av i Västerås förlagda dalkarlar under striderna mellan hertig Karl och kung Sigismund.

I dag står två flyglar på var sin sida om källaren till det som enligt traditionen varit en ståtlig byggnad som brann just som den blivit färdig i slutet på 1700-talet. Carl Christoffer Gyllenstierna uppförde flygelbyggnaderna 1792 och anlade park och trädgård med 100-tals fruktträd samt orangeri med druv- och persikoodlingar. Han uppförde smedjan och stenladugården i dansk stil. Traditionen säger att den byggdes av ryska krigsfångar. Under von Post-tiden byggdes en eldria och ett tegelbruk, där man tillverkade dräneringsrör och murtegel. Leran bröts vid dagens dammar och fraktades med spårbundna vagnar, som drogs av hästar ner till tegelbryggan.

Dessutom anlades ett skeppsvarv, vid vilket två kända fartyg byggdes. I början av 1900-talet blomstrade gården under Nils J. Johanssons ledning och tegelbruket moderniserades. Årligen levererades 100-tusentals murtegel till Stockholm. Mjölk sändes till mejeriet på Ängsö och lin, ull och trädgårdsprodukter till Västerås. Ladugården inrymde oxar, grisar, får och mer än 100 kor och tolv par hästar. Andra tider kom, med stor arbetslöshet och länets högsta skatt. Tegelbruket och tädgårdsodlingen måste läggas ned och själva jordbruket blev olönsamt. Torp såldes till sommargäster, statarbostäder blev hem åt personer med arbete i Västerås och ladugården stod tom. Men så byggdes golfbanan och med den kom räddningen för den gamla stenladugården och det öppna landskapet i Frösåkerviken. Lite mer av gårdens historia kan du ta del av från de tavlor som placerats i anslutning till den gamla ladugården samt utefter golfbanan.

historik1
historik2
historik3

Hål Sponsorer

Mark Infra
Obergs
Expressgolv
Grant Thornton
Handelsbanken
Kadesjös
Nordea
Presto
Måleriproduktion
PWC
Ryns skor
MPA Akviks Maleri
Quality Interior
TravelTeam
Tools
Elite Stadshotell
Bishop
Swetex
Swetex